söndag 17 mars 2013

Den magiska kappan


 
Det här är en liten bok på drygt 100 sidor men som känns mycket, mycket mer omfångsrik än så. Den har ett djup och en värme som gör den till en av de största böckerna jag har högläst i klassen. Här kan man prata om begreppet textrörlighet när den är som bäst eftersom man rör sig in och ut, fram och tillbaka i texten: Restaurang Druvan! Var det inte på den platsen som mannen i slokhatt träffade Direktör Ström för över 80 år sedan? Oj, 1932 står det på gravstenen…när skrev flickan sin dagbok…hm, vänta nu det var i början…,jo 1932!

Om man är uppmärksam så finns det detaljer som väver ihop de två parallella berättelserna som handlingen består av tidigare än vad man kanske anar i första anblicken. På det sättet blir det en fantastisk bok att samtala om men också en bok där alla kan förstå hur man gör kopplingar, inferenser och förutsägelser under sin läsning för att förstå. Boken gör att man aktiveras som läsare på grund av de ledtrådar som hela tiden dyker upp i handlingen och som säkert skulle gå förbi många läsare om man inte läser den tillsammans och pratar om det lästa.

Nu kan man tro på min beskrivning att det är en deckare med ledtrådar där fallet till sist kommer att lösas av några barn i bästa Lasse Maja-stil men nej, det här är en helt annan genre. Tack och lov. Det står på bokens baksida att det är ”en spännande och gåtfull historia i bästa Maria Gripe-stil” och det stämmer bra.

Man hamnar direkt i handlingen på ett sätt som gör att man vill veta mer genom meningen ”Livia vaknar tvärt”. Var det utav en dröm eller var flickan som försvann i dimmorna verklig? Livia fyller 11 år och får en röd kappa från en antikaffär i födelsedagspresent. Kappan är fantastisk men känns bara bekväm på just Livia. Varför? Är kappan magisk? Kappans första ägare, Elin, får man följa genom Elins dagboksanteckningar från 1932 vilka är insprängda i berättelsen. På bara några få sidor ur dagboken får man ett helt livsöde. Elins. Även hon 11 år. Det som sedan händer och hur Elins och Livias berättelser vävs ihop är så imponerande uttänkt av författaren så att man till slut är beredd att tro att magin existerar.

Det är sällan som en klass är så enhälligt positiva efter en högläsningsbok som efter denna. Under läsningen var verkligen alla barn otroligt fokuserade och intresserade. Alla var aktiva i samtalen och ivriga att få berätta om sina tankar. I bland satt de nästan och hoppade av förväntan  och spänning. Flera skrev i sina tankeböcker om att boken var en av de allra bästa, både spännande och sorglig.  De tyckte om att ”man fick lägga ihop pusselbitarna för att förstå den”. De skrev också om hur de kom i gång att tänka själva när de hörde hur andra tänkte runt det lästa. 

Själv är jag lika lyrisk över berättelsen som över hur fantastiska samtal vi hade i klassen tack vare den gemensamma läsupplevelsen.

Läs den! Ha en näsduk tillhands för säkerhets skull. Den framkallar "inre känslor" som en flicka i klassen uttryckte det.

FAKTA:
Klassen som jag har läst den för är en åldersblandad fyrfemma.
Författaren heter Katarina Genar.
Illustratör : Lina Bodén. Även hon har gjort ett strålande jobb med vinjetterna och  omslagsbilden som även de innehåller tänkvärda detaljer.

Så här ser boken ut:
 
 

5 kommentarer:

  1. Jag har läst Pensionat Vidablick av samma författare. Den är också spännande och man vet inte vad som är på riktigt egentligen.

    Kul med boktips, Lena!

    SvaraRadera
  2. Vad roligt! Då ska jag genast läsa den också./Lena

    SvaraRadera
  3. Vad spännande! Maria Gripe var ju en av mina favoritförfattare när jag var yngre (och fortfarande), finns lite av samma mystik över hennes böcker som det verkar finnas i den här. Du kan ju tipsa dina elever om det :)

    SvaraRadera
  4. Jag skulle vilja ha varit med som en fluga i taket på de här högläsningspassen. Hade nog varit enormt lärorikt!

    SvaraRadera
  5. Högläsningsstunder med avbrott för tankar och funderingar är bland de bästa stunderna. I min 2-3a har faktiskt två elever läst boken och berättat om den och de var helt fångade av den. Som högläsning i
    2-3 passar den nog inte??? För denna åldersgrupp, ja även för lite äldre, vill jag rekommendera Huset där humlorna bor av Stefan Casta . En fantastisk bok med vackert målande beskrivningar som väckte många funderingar.

    SvaraRadera

Det skulle vara roligt om ni ville lämna en kommentar!